Svensk premiepension som en del av åldersförsörjningen är ett finansierat system som har funnits sedan 1998. Sverige är känt för sin omfattande välfärdsstat. Pensionssystem är inget undantag. Det övergripande svenska pensionssystemet består av flera komponenter.
Kort rapport om händelse av Friedrich-Ebert-Stiftung den 8 jun 2016 ”Den svenska premiepensionen – en modell för den grundläggande reform av Riester pension ” Händelsen var utformad som en icke-offentliga teknisk diskussion.
Huvudtalarna var Ole Settergren, chef för pensionsförsäkringskassans analysavdelning, professor dr. Andreas Knabe från universitetet i Magdeburg, finansvetare, och Barbara Sternberger-Frey, en välkänd finansjournalist med konsumentskyddsbakgrund, tidigare verksam i Öko-Finanztest.
Det fanns många representanter från BMAS och finansdepartementet samt medlemmar i Bundestag, liksom företrädare för försäkringsbranschen, företrädare för konsumentskyddsorganisationer och fackföreningsrepresentanter (ver.di, DGB).
Den svenska premiepensionen som en del av åldersförsörjningen är ett finansierat system som har funnits sedan 1998.
Det övergripande svenska pensionssystemet består av flera komponenter. 16% av inkomsten upp till en bedömningsgräns på 46 214 euro per år går in
Pay-as-you-go-system. 2,5% går till ett finansierat system och 4,5% går till företagspension , vilket är obligatoriskt. Pensionsåldern är 65 år.
De 2,5% investeras i certifierade fonder som kan väljas av individer (urval från 850 olika fonder). Det finns en reservlösning om ingen särskild fond har valts, en statlig fond. Beloppen fördelas mellan AG och AN [1] .
Det var intressant att det inte finns någon statlig finansiering alls.
På utbetalningssidan av pensionsförmånerna består majoriteten fortfarande av pay-as-you-go-systemet på grund av den korta löptiden för den finansierade delen (endast 2% av pensionen). 2070, en ränta på 22% från finansierad och 78% från pay-as-you-go-finansiering ska uppnås.
Systemet är fortfarande mycket kontroversiellt i Sverige Fondens avkastning har hittills varit låg (sprängning av finansbubblan 200-2002), från 2010 till 2015 upp till 6%.
Utbetalningen beror på livslängden, som ständigt beräknas om och justeras för vissa grupper. Fördelen är att ingen överdriven livslängd tas som grund (t.ex. 95 år i genomsnitt), vilket gör saker lite flyktiga.
Det finns ingen garanti för att pensionsförmånerna kan fluktuera. Individen kan växla mellan fonderna, han / hon kan också växla till en fast ränteinvestering.
Enligt professor Knabe imponerar den svenska modellen med sina låga kostnader på grund av centraliserad kostnadshantering ( certifiering av fonderna), individuella alternativ, konkurrens från statsfonden. Jämfört med Riester är komplexiteten låg och kostnadsstrukturen mycket transparent, det finns ingen garanterad pension och därmed billigare investeringsalternativ.
Den främsta nackdelen med föreläsningen var att inga uttalanden gjordes (kunde göras, trots efterfrågan) om bruttolönen i Sverige.
Lt. Enligt information från FES, Wiso direkt, var den genomsnittliga pensionen i Sverige 1 338 euro, dvs. 40% av den genomsnittliga lönen. Företagspensionen var 404 euro. Detta resulterar i en total nivå på 52%. Prognosen för företagspensionen ökar.
En annan intressant sak var Sternberger-Freys förslag, som lades fram i bråttom och presenterade ett så kallat pensionskonto som ett alternativ till Riester-pensionen , som också stöds av Föreningen för försäkrade och som ska erbjudas som en toppmodell på GRV. Den innehåller en kollektiv sparmodell med kapitalbevarande garanti, efterlevandeskydd och är avsedd att kompensera för pensionsavdrag. Spararen betalar 4% av bruttoinkomsten. Ett skatteincitament (§ 3 nr 63 EStG) tillhandahålls, men inget socialförsäkringsprivilegium. En kredit till den grundläggande säkerhetenbör kontrolleras med generösa utsläppsrätter. Leverantören ska vara en oberoende pensionsfond. Modellen bör inte falla under Solvens II eftersom det är en ny form av socialförsäkring.
Så mycket i ett nötskal:
Jag tycker att vi borde titta närmare på modellen. Det är inte ointressant. Sternberger-Frey är mycket kritisk till försäkringsbranschen och de förhållanden som råder både i privat pension och i företag AV. Särskilt beräkningen med hög ålder ligger i kritiken.
Diskussionen om förändringen av ramvillkoren för företagspensionen spelade bara en marginell roll.